måndags-monolog

Jag kan om jag vill. Jag vill om jag vågar. Jag vågar om jag tror. Jag tror om jag kan. Jag kan om jag vill. jag vill om jag vågar. Jag vågar om jag tror. jag tror om jag kan. jag kan om jag vill.
 
En cirkel är rund och oändlig som urtavlans tick tack . visaren går men vad är tid? 
 
Jag väntar på något som jag inte vet vad
Vill inte ringa eller störa, är rädd för att få svar.
Jag tror att gåtan är löst, att allting lyser klart
Jag har svårt att tro det, men allt är faktiskt underbart.
men inbillning stör, försöker finna fel
vill hitta tillbaka, vill återigen bara vara hel
känna samhörighet och det där som dom säger att man bör
men hur fan gör man för att inte göra så som jag alltid gör ?
skjuter bort, raserar, sårar och förstör........
ska jag hålla på såhär ända tills jag dör? 
 
så lisa, vad letar jag efter?
jag vet ju exakt.
allt och ingenting har jag ju sagt.
att bryta en förbannelse är inte lätt
när man inte vet riktigt på vilket sätt... 
måste hitta nyckeln till min innersta vrå,
där finns nog allt, som jag någonsin väntat på.
 
måste bara på djupet förstå.
 
 
 
 

Shoot baby!

Comments:

Name:
Remember me?

E-mail: (will not be published)

URL/Blog address:

Comment:

Trackback
RSS 2.0