☮

I slutändan är varje individ på denna jord djupt egocentrisk och alla våra handlingar är grundade i vår inre rotade intuition, att överleva, och gynnar enbart oss själva tillslut. Att äta eller ätas. leva eller dö. Och ändå dör vi. Så, vad kämpar vi för? Vad går det här ögonblicket till liv ut på? Vem segrar tillslut? Inget levande väsen kan med sanning vinna då vi alla dör en dag. Naturen kanske segrar över mänskligheten. Om man ser på vår planet som en pytteliten ärta utifrån ett rymdperspektiv, då kan jag inte begripa hur det faktiskt kan existera sådana saker som krig och makt. När man tänker så stort, när man bortser från allt annat förutom att vi faktiskt finns till, så börjar man undra varför. Varför bryr man sig om onödiga saker? Varför agerar människor som de gör? Vad går det ut på? Om det ens går ut på något! Vi är ju bara däggdjur som lyckats utvecklas till en såpass extrem grad att vi faktiskt ifrågasätter vår egen existens. Den enda av arter som har ett språk, och kanske är det därför världen ser ut som den gör, för att vi lärt oss att konversera med varandra? Det enda egentliga drivkraften är att aldrig ge upp. Att fortsätta utvecklas och i den meningen blir vi skapta till att föröka oss, och enbart därför. Att fortsätta förmedla våra kunskaper och budskap från generation till generation. Men tar det slut någon gång? Vad händer isfåfall då? Min slutsats blir, att leva i nuet och bara ta vara på vad varje dag har att erbjuda. Njuta av stunden och insupa det vackra istället för att fokusera på det sorgliga. På så vis kan man själv må bättre och även då få människor i sin närhet att finna lugn och ro.