. . .

och så drar hon bara.
BARA SÅDÄR!

Genomdrypande våt av både inre och yttre flöden,
cyklar jag en väg som vanligtvis tar dubbelt så lång tid.

Hej då älskling. Vi ses snart igen.
Då luften luktar annorlunda,
Då maten smakar mer.
Då stress och rutiner inte längre ockuperar oss.
Då asfalt och grus blir samhetslen sand.
Då vi bojkottar  väckarklockor och lever i nuet.

Jag längtar

Shoot baby!

Comments:

Name:
Remember me?

E-mail: (will not be published)

URL/Blog address:

Comment:

Trackback
RSS 2.0