☮

jag vet inte varför... men när solens strålar letar sig in genom persiennerna så borde man väl känna ett rus av glädje?
man borde vilja hoppa, springa ..leka ... kasta av sig alla kläder ihopp om att våren är HÄR!?!

Nu bryr jag mig inte riktigt om något alls. Det får gärna vara ljust, mörkt, soligt, dimmigt, snöigt, regnigt eller något annat i väder väg... men det är liksom sktisamma. snart tänker jag ändå inte vara kvar.

en gång trodde jag att ljusare tider automatiskt gjorde en några kilo lättare och lyste ända in i själen.
Nu blir jag bara irriterad av solsken och helst av allt skulle jag vilja dra ett täcke över huvudet och dra för gardinerna.
mörkret är min nya själsfrände och tillsammans har vi det bra, roligt och trevligt.

.....Kan inte greppa den känslan som jag skulle vilja känna... den som infinner sig när man lever låångt långt bort från sveriges gränser och kontakten med omvärlden har upphört.

så vad som måste göras nu, det är att ta sin feta röv till en resebyrå. boka en skitresa och aldrig mer återvända!
då har jag en plan. en plan är en bra början.
Sen behövs det inte så mycket mer.
ett startkapital skulle vara bra kanske.
äh. de löser sig.

OCH varför kan jag inte komma ihåg min student som något lyckligt och befriande?