☮

när fyra vänner sitter på en restaurang.  tittar på varandra. ser in i djupet av varandras själar och hjärtan.
när inte längre hoppet och tron på verkligheten finns i någon av parterna. då känns det rätt jävligt att sitta på en restaurang och betala för maten som ändå inte smakar något.

Fast det hade kunnat vara värre. för alltid, alltid , hur långt ner i gropen man än står, så kan det bara bli bättre.
tänk om man hade suttit där ensam?
utan att ha någon mitt emot som fångar när man faller.
som torkar ens tårar,
som ser rakt igenom.
En vän som är så dyrbar att själva guldet inte längre har något värde.
någon som bara är där. som kramar , och bara finns, utan förklaringar.

man är faktiskt aldrig ensam,hur liten man än känner sig,
och det finns olika slags kärlekar. riktiga. och sådana som är på låtsas.
de som håller för evigt, och de som man behöver hävda sig igenom.

till de som är så speciella,
då behövs inga flyktiga ord.
ingen förklaring och ingen fasad.
man bara vet. man känner och man blir berörd.
det är äkta.