bitterljuva söndag

när jag låter mina ögon svepa över ord som komponerats av en god vän...
då blir jag förbannad över att bittra känslor som svartsjuka tränger upp till ytan..
VARFÖR har inte jag fått gåvan att uttrycka mig så vackert att tårarna nästan rinner när man läser?

varför finns det alltid någon som är bättre. på vad fan man än är bra på.

jag undrar om det är bättre att vara lite småbra på olika saker, än proffs på en enda sak... ?
alla vill vi ju vara bäst . det är det livet går ut på . att bli nått. att revolutionera. att synas och lysa starkast.

jävla skitvärld. jag trivs fan bra i min lilla kvart i ett skitstort hus med persiennerna neddragna och utan tillgång till socialt liv.

nu ska jag IALLAFALL trotsa mitt stolta jag och vandra bort till några kära vänner som jag HOPPAS har dukat upp en rejäl hotell frulle till min ära.

sol inne, sol i sinne.

eller nått.
peace

Shoot baby!

Comments:

Name:
Remember me?

E-mail: (will not be published)

URL/Blog address:

Comment:

Trackback
RSS 2.0