☮

När jag åkte till Uddevalla förut , så var jag ganska glad över att jag inte hade några passagerare med mig i bilen.

jag kände hat gentemot någon och var tvungen att skrika så att mina stämband nästan gick av.
Det var svårt att hålla bilen kvar på rätt sida
kontrollen sinade och det vibrerade i hela kroppen .
tänderna gnisslade och musklerna spände såpass hårt att jag nästan bet av mig tungan.

jag tänkte. nu dör jag. jag spricker. min hjärna sprängs och cellerna kommer spruta åt alla håll.
(jag hann till och med se en bild av denna bomb framför mig).

sen ringde det.
Min kompis har lugnet i sin röst, vilket återkallade mig till verkligheten.
Tack ELIN

så blev det helt tomt. svart . tomt. svart.  tomt. och en evighet.