Åar vet att det inte är någon brådska. Tids nog kommer vi fram
På ena sidan huset, utanför köksfönstret, är himlen grå och det enda man ser är en stor snödriva som täcker bilen.
Förflyttar mig till sängen. återigen. Och när jag tittar ut på världen härifrån, så letar sig solens strålar fram genom moln och trädkronor. Träffar mig i ögonen. bländar mig. och jag förstår.
Shoot baby!
Trackback
