☮

Så jag tänkte egentligen inte jävlas med en massa struntprat om ingenting viktigt alls. Trots det tror jag ändå att strunt är det vi helst talar om. Oväsentlig luft som fyller våra lungor och måste fatta tag om ord vid utandning. Vi talar om vad vi ska ha på oss på lördag, vilket vin vi ska dricka och vem vi vill hångla upp emot bardisken. Vi talar om bekymmer som varför mjölkens datum är passerat, vilket fika man ska köpa till kaffet eller vilken app man ska ladda hem. Vem talar om verkliga problem, om liv eller död? Vem blir glad av en grå dag? Vem gläds av att frysa? Vem nöjer sig med nudlar till lunch? Vem vill skrapa rutorna på bilen en bitande vinterdag? Vem vill bli stucken av en bi? Vem vill bo granne med en trummis? och vem vill bo i en uppförsbacke?

---

Jo, det gäller att tänka tvärtom. Se motsatser, se möjligheter. Vem vill inte kunna se den grå dagen förvandlas till blå och känna en isande vinter bli till sommar? Vem skulle glädjas åt fläskfilé sju dagar i veckan? Vem skulle hellre vara lam än att få åka pulka i vit pudersnö? Vem vill hellre dö i aids än att se en naturens varelse tråna efter sällskap? Vem hade inte stått ut med lite brum, buller och oljud då och då om man samtidigt har glädjen att vakna till sin älskades röst varje morgon, och höra hur kaffet kokar på spisen?

Och den som bor i en uppförsbacke måste i tidigt skede tydligt göra klart för sig att det faktiskt också är en nedförsbacke som leder honom till jobbet varje dag.

---

jaja, nu fick nu det ändå, struntprat. om absolut ingenting viktigt alls.

---