stackars dig stackars mig
tänk när man var 14 år. tyckte man var stor, men man var så liten på jorden. man trodde man visste vad kärlek var och vad hat hade för innebörd. Man ville vara som alla andra, men annorlunda på samma gång. Vänner var viktigast av allt, men samtidigt rivaler. Det man inte fick, ville man mest, och allt som mamma sa, sa man emot.
Jag vet inte vem som har det värst, frustrerande föräldrar eller revoltiva tonåringar...
Att vara förälder till en tonåring, måste vara det svåraste som finns.
Shoot baby!
Trackback