☮

jag blir tårögd , rörd och sorgsen när jag tänker tillbaka på tider som varit, minnen man vill glömma, men som alltid lever kvar. jag blir ledsen och hjälplös när jag tänker på stunder som man skulle vilja göra annorlunda, saker som man skulle vilja ändra på, och relationer man önskar man kunde behandlat med respekt. idag kan man inte förstå. man kan inte för sitt liv begripa varför. hur, när och varifrån växte idéer och tankar som inte bara skadade en själv, utan även många runt omkring en. Självupptagen, hänsynslös, kall och likgiltig. så sårbar, så lättmanipulerad. Ingenting i världen spelar större roll än kontroll, inte ens vänskap. Jag talar om en tid som aldrig funnits. en tid där fienden bodde inombords. en tid man idag kan se på utifrån. och inte förrän nu kan man förstå de verkligt hjälplösa.

jag skäms inte. för det var inte jag. det var inte jag. det var inte jag. det var ett monster i förstora kläder.
jag skäms inte. men jag ångrar. ångrar att jag inte tog vara på och visade uppskattning åt de finaste jag vet.
jag skäms inte. men jag är förbannad. förbannad för att jag har sumpat det. för trots att man vann varje dag, så var man aldrig någon vinnare.

jag vill bara säga förlåt egentligen.
och pappa, du måste vara försiktig när du jobbar. I mina ögon har du alltid kunnat allt, men även den bästa kan slinta med kniven. mamma, du måste köra bil med rädsla för att krocka. för hur stressad du än är, så finns det inte tid för att försvinna. maja, du får göra så många bus du vill och vågar, för man måste lära av sina egna misstag. men kom ihåg att du är viktig och alldeles hopplöst värdefull, PRECIS som du är. och Mimmi, du behöver bara le. Det finns inga krav som är viktigare än att vara sig själv. att vara äkta och att vara du. innifrån och ut.