☮

-

-

-

-

-

Häromdagen över ett skype-samtal så berättade min lillasyster att hon håller på att spara sina kronor för att kunna köpa en ny telefon. okej, tänkte jag, det är väl bra (eller nått). jag köpte själv en ny mobil förra veckan eftersom jag råkade dräpa min gamla genom att tappa den i stengolvet. 300 spänn fattigare blev jag, men en ny, svart liten enhet rikare. Inte direkt någon större förlust. Speciellt inte när den mest ligger hemma i bokhyllan och sover. Men ringa kan man minsann om man vill. och smsa. och ställa väckarklockan. Vad mer behöver man?

-

well, hon fortsätter berätta och kommer till den punkten där jag hör Iphone4 nämnas i en mening. Iphone4? Vad är det för påhitt? Menar hon allvar när hon säger att hon ska spara flera flera tusenlappar för att kunna köpa en TELEFON? Då blev jag arg. Arg för att samhället lurar i oss att det är materiella saker som vi behöver för att känna oss fullkomliga. ARG för att små tonåringar och barn tror att de blir lyckligare om de har en fin, dyr leksak att flasha med. Jag blir förbannad när folk på allvar tror att livet blir enklare då. Jag blir förbannad och tappar hoppet om mänskligheten. Tänk hur mycket man kan göra för de 6,7 tusen kronorna (eller vad de nu kostar). Här nere är det bara lite mindre än en hel medel-månadslön. Det är sjukt. världen är sjuk. på andra sidan jordklotet svälter barn och de dör på grund av västvärldens girighet. När ska vi förstå att materiella ting inte gör oss det minsta lyckligare? När ska vi förstå att självförverkligande och självkänsla inte kommer utifrån, utan grundas på insidan.

-

More money - more problems.