☮

En oväntad liten utflykt dök visst upp i mitt livs-schema sist onsdag. inte för att jag har något livs-schema direkt, men ändå. Det är iallafall därför jag har lyst med min frånvaro här de sista dagarna om någon skulle undra. (tänker dock inte be om ursäkt för det, då detta inte är någon obligatorisk blogg).

-

Min lilla utflykt tog sin början här i annars så soliga Malaga, för fakiskt så var det inte så soligt just den dagen. Gråa moln hängde i luften över oss och kanske var det därför som jag tillslut bestämde mig för att följa med. (för faktiskt så fanns det en tvekan i mig för en gångs skull. När man står med varsin fot i två olika världar och vandrar längs med gränsen, så är det svårt att väga för och nackdelar.)

-

Well, Louise, Eric och Johannes, den dansk-svensk-tyska trion, som kört ända från Frankfurt var ju ändå här, och de hungrade efter äventyr. Så efter att ha rådfrågat the eight-ball så tvekade jag på tvekan, packade väskan och hoppade in i den magiska bussen.

-

På fyra dygn har vi korsat Spanien vertikalt, fått p-böter och blivit stoppade av polisen, solat och badat i San Sebastian, haft vin-picnic mitt i natten, samlat ved och tänt en eld på stranden i Labenne. Sovit under lågorna, tappat bilnycklarna i sanden, ätit frukt, skrivit vykort och vart på en cognac-gård i Bordeaux. Jag har lärt mig hur man kör the magic bus och att det betyder tur att krossa ett glas. Vi har puttrat fram gensom små städer, åkt genom Paris, mediterat i solnedgången, kört fel och duschat i regnet. Vå nådde Holland och körde hundra mils raksträckor genom deras platta landskap, åt pizza vid vägkanten, köpte smoothies och pausade på en coffe shop, försökte hitta ett hotell i amsterdam (omöjligt), såg homos hand i hand på pride festivalen och duschade på en vägkrog.

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

Nåja, däremellan har vi druckit öl och cava, rökt och skrattat, gråtit och skrikit och sovit om vartannat. Efter dessa slitsamma men fina dagar var det dags att skiljas åt.  Louise och Eric flög hem till Köpenhamn, Johannes for mot frankfurt och jag blev avsläppt i eindhoven för att ta flyget tillbaka till malaga.

Så i skrivande stund sitter jag här på en äckligt hård ryan air flygstol och betraktar solen som är på väg ner i hortisonten.

-

-

Tänker på om det var värt det, att följa högerbenet, springa runt fritt i min ena värld, och lämna den andra åt sidan för en stund. Jag har inte kommit fram till något värst vettigt, och jag antar att jag inte kommer att göra det heller. Ödet och Gud ville ha mig ut på äventyr och att ångra det förflutna vore som att försöka starta the magic bus utan att putta igång den. onödigt alltså.

-

och impulser är bra. de driver oss framåt och får oss att utvecklas.