stum.
kan liksom inte formulera mig när den där inre ron infinner sig. orden slutar liksom att tillverkas och jag förblir stum.
varför är det så? varför är man bättre på att skriva när man är ledsen och liten? konstigt. kanske för att man tänker mer då? träning för hjärnan. eller nått.
ja ja, hej då.
Shoot baby!
Trackback
