bajs.
Med likblekt skinn , rödsprängda ögon och en blick som stirrar ut i intet, ligger jag i fosterställning på det kalla stengolvet. apatisk och orörlig. Jag är sjuk. döende. Det är inte cancer eller lunginflamation, utan något av den ovanligare sorten. Jag har en orm inuti mig, en varelse utav en annan värld fängslad i min kropp. Vet inte hur den har hamnat där, men den vill ut. Jag känner hur den rör sig, hur den ringlar sig fram genom mina tarmar. Den äter upp mig inifrån. tuggar biter sliter.
Det finns en lösning; Man kan bajsa ut "den". Och det är mitt enda hopp. Jag pressar och trycker och kämpar för mitt liv för att utplåna det onda som har bosatt sig i mig. men trots mina tappra försök och enorma kraftansträningar så vägrar den att lyda mig. förstoppning. den är för stor. för vild.
.
Jag ligger kvar på golvet i hallen hemma hos mamma och pappa. Kvider och gråter av förtvivlan. Min kropp ger snart upp. orkar inte kämpa mer. det gör ont. Åh, så ont.
Plötsligt börjar jag hulka. Tårarna sprutar och magen vänds ut och in. "nu dör jag" hinner jag tänka innan det sprutar ut ur min mun. En flera meter lång bajskorv väller upp ur min bottenlösa kropp. jag hostar, spottar och fräser. det är bajs överallt. i min hals, i min näsa. täcker alla andningsvägar och förhindrar syret att passera. jag kvävs. av avföring.
.
vaknar genomblöt av svett och utmattning ur det svarta plågande tillstånd jag befunnit mig i. mamma står lutad över mig och försöker återkalla mig till livet. i sju timmar har jag legat och spytt säger hon. Sju timmar.
sakta sjunker verkligheten och dess hemska innebörd in i mitt medvetande. min kropp är förlamad. bredvid mig ligger en hög av inälvor. mina inälvor. Dränkta i blod, bajs och diverse kroppsvätskor. Ormen, som är stor och färglös utan ansikte är död. men man skymtar hans beniga lama kropp bland livmoder rester, tarmar och magsaft. jag är tom, även bokstavligt talat, men lättad.
jag lever ta mig fan.
.
Lite längre in i ett av den lilla hallens fyra hörn ligger nu pappa och balanserar på tråden mellan liv och död. Han kämpar för sitt liv med att besegra den ilskna varelse som nu även bor i honom. och i Maja. och i Mimmi.
alla ska vi dö.
...
.
.
PANIIIIIIIIK!!!! Klockan är 08.45 och bussen går om FEMTON MINUTER. stress.
väl nedsjunken i det illaluktande, sönder-suttna sätet på en av världens alla stadsbussar börjar tankarna florera. det är först då jag blir påmind. detaljerna flimmrar förbi framför horhinnorna. medveten om nattens hemska bravader, vill jag bara spy. igen. jag hatar mardrömmar.
Shoot baby!
Postat av: poopi
hahahhaahh aaaaaaaa jag döööör lisa!! du är så sjuk! jag kommer om en stund;) pusss sandraaaan
Postat av: Wendy
Det här va det vidrigaste ja har läst i hela mitt liv!! Fy fan å bakis e ja också! Ne nu får ja gå å spy!
Trackback
