vackra värld.

I kväll har vinden hittat hit till min terass. Den leker i mitt hår, och smeker min hud. Man kan väl inte direkt säga att det blåser, mer som en lätt bris som dansar omkring i skyn. Luften är behaglig, det är lätt att andas. mina lungor ler när de fylls av friskt syre vid inandning. Jag fryser lite. Huden knottrar sig när vinden rör vid mig. Men det är en skön känsla att för en gångs skull inte vara klibbig och svettig över hela kroppen. Jag sitter här under himlen med benen i kors, har rensat mitt huvud på allt oviktigt. och allt viktigt också för den delen. Kvar finns bara jag, i just detta ögonblicket. Jag lever i sekunden då mina fingertoppar touchar tangenterna. Det finns inget förflutet, och inte heller någon framtid. Det enda som räknas är nu. Här i denna stund.
-
Långt borta i horisonten vandrar Solen nedåt bakom bergstopparna som omger vår lilla stad. Den färgar himlen röd och bådar om en vacker morgondag. Ett rent och skärt lyckorus virvlar inom mig och ett leende sprider sig över mina läppar. Jag önskar att alla kunde få känna såhär. Om ens bara en minut om dagen.
-

Shoot baby!

Comments:

Name:
Remember me?

E-mail: (will not be published)

URL/Blog address:

Comment:

Trackback
RSS 2.0