☮

Jag ska nu erkänna en sak för er. Jag vill gärna framstå som den som lever i nuet, utnyttjar varje sekund och inte låter någon tid gå till spillo. Jag vill helst inte tänka på framtiden, för den skrämmer mig. Vem vet vad som ska hända härnäst? Ingen kan ju veta, så det bästa är ju att låta bli att undra över huvudtaget. Att ta dagen som den kommer alltså. Jag vill gärna tro att jag känner såhär rakt igenom, men jag måste erkänna att jag visst tänker på framtiden ibland. Och ja, den skrämmer mig mycket. Jag vet inte vart jag befinner mig om tre månader, även om också det är framtid, om än en närliggande. Tre månader tänker ni, det är väl ingenting. Men säger jag ett år, så får jag panik. Ett år från och med idag är så avlägset så att jag inte ens kan se det som mitt eget liv. Jag kan inte förstå att jag för varje dag faktiskt blir äldre. När jag gick på de smutsiga illaluktande gatorna hem från stranden förut, så tänkte jag mycket på just det. På alla de saker jag vill uträtta i mitt jordeliv och alla de äventyr jag vill avverka innan jag dör. Samtidigt som dessa stressiga tankar triggade upp mitt förnuft och vill att jag ska skynda mig att leva, så slog det mig, att jag faktiskt är mitt upp i det största äventyret jag kan tänka mig. Jag lever, jag andas, jag tänker. Så, att leva för stunden är verkligen inte alls dumt ändå, tror jag. Men att fundera över framtiden, av ren nyfikenhet, gör väl ingen skada direkt, det heller?!

-

Det som jag ska erkänna handlar dock om framtiden. Jag har en dröm som jag inte tvekar en sekund på. En dröm som får mig att leka genom livet. Jag kallar det en dröm, och inte ett mål eller någon slags riktning. mer som en slags utopi eller vision. Fast realbaserade sådana. Kanske är det en löjlig grej för er som tänker i andra banor, men för mig är den något som gör mig lycklig varje dag. Den hjälper mig att numera se lätt på motgångar, och att aldrig ge upp om det man verkligen vill ha. För varje dag som går, så känner jag mig ett steg närmare mig själv, och ett steg mer komplett med mitt liv. Och jag vet, att en dag kommer det bli så som jag vill. Och blir det inte så, ja, då har jag väl antagligen bara ändrat mig på vägen.

-