☮

Jag har lärt mig att inte längta efter saker. Se fram emot, men inte längta. Agera nu , och inte sen. Att befinna mig i nuet istället för en framtid som inte existerar, och att njuta av det. Jag har lärt mig det, till stor del, och njuter gör jag varje dag.

 

Men ibland kan jag inte låta bli. När skuggorna tonas ut av den frånvarande solen och slukas utav nattens mörker. När den ovana tystnaden trycker och det enda som håller uppe kroppen från att falla är en jävligt oskön nittio säng i ett alldeles för trångt rum med plastmatta. Då längtar jag. 

 

Längtar efter det som inte går att sätta ord på. Det som inte går att likna med någonting annat utan möjligen, ett framtida hem. Mitt hem. mig själv. Jag längtar efter mig och min fristad. 

 

Jag står på tå under vatten. Sträcker mig mot ytan men blottar bara toppen av huvudet för solens strålar medan andetagen bubblar och lungorna fylls av vätska. Ljuset ovanför, det lyser klart och värmer min panna. Luften där är frisk mot min hud, blir ett med den. andas den. Jag skriker men inget ljud hörs i världen ovanför, rör mig, men friktionen tar emot. Jag är omgiven och instängd i vattnets våld och cellerna får ingen luft. Alla celler vill andas. Hela min kropp vill andas. Jag måste upp. sväva. Längtan efter luftens kyssar mot varenda micromillimeter av min nakna hud är så stark att jag inte vet vart jag ska ta vägen. En längtan som driver en till vansinne. under ytan.

 

 

 

 

papper, pennor och penslar räcker inte 

 

 

Frihet är att kasta färg på väggarna, utan att någon någonsin kommer tvinga mig att städa eller tvätta bort det.

Att anpassa och begränsa sig är inte att vara fri.

 

 

 

---

Circle of life

.