☮

Förlåt människor för mitt bittra jag som exploderat här på sistone. men jag antar att när man är bitter så skriver man mer än när man inte är det. därför blir den här sidan mer en spegling utav mitt bittra jag. Den ena halvan alltså. När den positiva sidan visar sig så behåller jag den helst för mig själv och njuter utav den i verkligheten istället. det antar jag att ni förstår. för ni är ju inte dumma, eller hur?

---

Hur som helst så är jag inte så jättebitter längre. det är väl varannan minut ungefär. och inte varje som det är ibland. Men livet är ju inte alltid som att ta en våg med surbrädan eller att vinna en miljon på triss.

---

Idag var det lite sorgligt iochförsig när Danne lämnade mig för att åka hem till Sthlm och där satt jag ensam i en silverfärgad volvo och grät lite för mig själv på väg mot en annan stad. Och när jag torkade bort tårarna så fick jag se att också Gud grinade där uppe för regnet pissade på framrutan och vindrutetorkarna fick kämpa för att hålla den torr.

---

Nåja.

Jag antar att det tar ungefär en månad att anpassa sig till en annan miljö, och en månad har nu gått och jag antar att jag är mer eller mindre "anpassad" nu då. har väl i och för sig inte så mycket annat val antar jag. Snart kanske jag till och med kan börja göra kreativa saker igen. jaja, Nu ska jag sluta prata och Här får ni en fin bild istället. (akta er för livets kokosnötter.)

-

från Frank