☮

Inspiration

Jag har utgått ifrån mina tre starkaste inre rum som jag ständigt pendlar mellan känslomässigt och utvecklat dessa genom att gestalta dem i sina typiska sinnestillstånd med de egenskaper de besitter.  

Min tanke var att skapa en utställning så långt ifrån museets klassiska ramar som möjligt. De utställningar jag har besökt tidigare har oftast ägt rum i kala, vita (eller svarta) lokaler med målningar och skulpturer utplacerade på väggarna och i podier. Vakter står och iakttar besökarna runt om i rummen och inger en spänd stämning medan tystnaden hänger som tunga moln i luften. Istället för detta opersonliga bemötande ville jag skapa en utställning som ger besökarna en upplevelse när de färdas genom olika sinnen och känslor. Kanske kan de relatera till något inom sig själva eller bara låtas följa med.

Eftersom de tre olika rummen skiljer sig mycket från varandra, både i utseende och känslomässigt, så har jag påverkats och inspirerats utav olika intryck och händelser för var och ett av dem. Ett utav mina rum är uppbyggt som ett hem så jag antar att en liten influens från Thielska galleriet har smugit sig in som inspiration trots att jag inte alls gillade känslan i deras utställning. Från Magasin 3's nedre plan där Anton Henning hade sin utställning har jag inspirerats dels utav formerna och färgerna och dels utav placeringen i rummet som var lite annorlunda och rolig.

Beautiful mind

Hur kan en ocean av känslor rymmas i något som är mindre än en badboll? Vart kommer dem ifrån? Hur kan de vända så tvärt och vad gör man när de är bortom all kontroll? I min utställning ”Beautiful mind” tas publiken med på en resa genom en liten människas stora sinne. Totalt kaos, apati och inre frid avlöser varandra på färden genom det personliga sinnet.

När kaos infinner sig och ett krig bryter ut mellan vansinne och förnuft. Det svämmar över av känslor, tankar, färger och former. Man vill krossa glas och förstöra, rasera, utplåna och tillintetgöra allt i sin närhet. Musik av Infected mushroom – becoming insane samt ljud av glas som krossas hjälper till att framföra vredesutbrottets känsla i mitt första rum som handlar om inre kaos. 

 I nästa sekund kan man stå helt stilla, mållös, avtrubbad, iskall och oförmögen att kunna avgöra någonting alls. Man vill så mycket men varken kraften eller orken finns där. Trots att solen skiner rent praktiskt så tycks världen vara doppad i tjock kletig tjära som tränger in i varenda liten cell i din kropp. Hur ska du då kunna utföra stordåd eller skapa något vackert när du varken kan känna, tänka eller röra dig? - Därför förblir mina ramar tomma i detta rum. Svag bakgrundsmusik: Stefan Fraser – Alone, parallellt med pipande ljud från en hjärtmonitor.

Det sista rummet man kliver in i är fridens rum. Det välbehövliga stadiet där sinnet får vila en stund och tanka bränsle för att kunna fortsätta åka berg och dalbana genom livet. Här kan det regna och blixtra utanför men allt du ser och känner är den strålande sol som lyser inom dig. Kreativiteten flödar och den sinnesro som råder är utom denna värld. Här vill man stanna, leva och bo, men för att ens kunna vara där över huvudtaget måste man ha besökt de andra rummen på vägen. Besökarna kan slappna av till toner av Charles Manson – Home is where you're happy.

För att kunna leva fullt ut måste man acceptera sig själv och allt som finns där inuti. Känna det, vara det och leva i det utan att sträva emot. Man kan inte alltid befinna sig i fridens rum. Utan mörker hade man inte uppskattat det vackra ljuset, och utan tårar hade man inte uppskattat ett bubblande skratt.

 Genom hela utställningen följer regnbågen som symbol för hoppet som för det mesta alltid finns där vare sig den skymtar svagt i bakgrunden eller lyser klart.