☮

Meditation i ett pannrum. Jag dök ner i det inres oändliga djup, föll djupare och djupare in i stadiet bortom tid, rum och tankar. Inom mig kände jag så tydligt ett bländande blått sken som kom ifrån ett pulsernade klot centrerat i mitt bröst. Friktionslöst svävade klotet inom mig, badande i det strålande havet av ljus som med elektrisk energi spred sig ut i varenda cell i min kropp. Närvarande i nuets fördomsfria tillstånd kände jag hur vibrationerna försåg mig med en energi jag aldrig tidigare upplevt. Så fantastiskt det var att finnas till. Att vara levande. 

Det var en underlig upplevelse som dröjt sig kvar inom mig. Det blåa lysande klotet har sedan dess blivit en tydlig visuell bild av min innersta kärna där energi skapas och frodas. En nyfikenhet för hur psyket, sinnena och kroppen egentligen samarbetar väcktes till liv. Har alla runt omkring mig också en blå energiboll i bröstet? Kan alla få en visuell upplevelse av sitt inre? Varför har ingen pratat med mig om det här tidigare? Lusten att vilja veta hur andras inre center ser ut eller känns, drev mig till att utforska frågan. Vid första bemötandet tyckte många att det var ett ganska "flummigt" sätt att se på sig själv, men det visade sig ganska snabbt att de flesta kunde visualisera en inre bild av sitt center, även om de aldrig tidigare hade reflekterat över tanken. Några visste direkt hur det såg ut, och kunde beskriva i detalj vilken färg och form det hade, trots att de aldrig hade tänkt på det förut, medan vissa behövde mer tid för att gå in i sig själva. 

Inom den fysiska kropp som blott är ett skal för att förankra oss på jorden, bor en glöd, mer eller mindre matad med bränsle. Jag simmar i en fantastisk samling av människors innersta. Ljussken, stjärnor, former, färger och känslor har modigt blottats och beskrivits för mig av olika unika individer. De har fyllt mig med rosa dimma i magen, gröna fingertoppar, bollar i bröstet, lysande stjärnor i huvudet och allt annat ni kan tänka er. Allas bild är speciell och inte lik någon annans.

Här kan ni se foton på några av de människor jag har pratat med, där jag har gjort en avskalad målning utifrån deras centrala punkt.

no vibrations - no life

-

 

 

 

 

Projektarbetar lite grann i det fantastiska höstvädret... Har någon konstig slags idé som inte alls riktigt blir så bra, men skitsam! ska vara klart på torsdag så det får bara bli som det blir... !

-

 

Ett klot taget ur sin kontext

skild från sin färgglada vänskapskrets.

bärandes på evighetens snirkliga tal

reser den ensam utan en kö som ger den fart.

ytan är blank på kontrasternas boll

svart och vit, utan koll, färdas den mellan ett och noll.

 

Konst biennal i Venedig. Något alla, även "icke konstintresserade" borde se. Så mycket intryck, flimmer, fantasi och fantastiska skapelser komprimerat på en vecka har nog aldrig rymts i min hjärna tidigare. Svårt att ge konsten rättvisa via foton, men lite häng ifrån den gånga veckan i Italien summeras nedanför... ! 

-

Bor alltså i Göteborg numera. Vet inte riktigt varför eller vad jag egentligen gör här. Som i ett slags stadie mellan verklighet och dröm befinner jag mig iallafall på plats och dagarna de rullar fram utan särskilda reflektioner över vad som händer, har hänt eller skall hända härnäst. Ständigt omgiven av människor. Med knottrig hud sitter jag halvnaken i en fönsterkarm och dinglar med benen, iaktar min kropp när den går upp på morgonen, åker spårvagn, går i skolan, käkar pasta och dricker öl. Har svårt att greppa flowet, svårt att urskilja mina egna impulser när intrycken flimmrar som en fjärils vingslag i hjärnan. Staden och dess invånare försämrar mitt fokus. Bra och dåligt på samma gång, det var längesedan. Jag är inte olycklig. Tvärtom, ganska bekväm nu för tiden. Saker bara är. som de är. Just nu. och ett flow blir ju så mycket bättre när det väl kommer i kontrast till icke-flow. 

-