Den sista dagen före jullovet har vi haft video på schemat och vi fick en uppgift om att göra ett videoklipp av ett minne. Det fick endast vara en tagning (alltså inga klipp och redigering) och skulle vara en minut långt. så detta var vad jag gjorde i morse, haha. Tack för hjälpen mamma. :)
Har haft finbesök direktimporterad från Barcelona i några dagar av Daniel! Vi har varit oerhört produktiva och kreativiteten har flödat bland julklappstillverkning och slutspurten på självporträtts projektet. Det är så mycket roligare att skapa saker i sin ensamhet när någon man känner utan och innan sitter bredvid och gör samma sak. Inre frid.
Har även fotat en del med den analoga kameran som jag har lånat! Så idag har jag bedrivit eftermiddagen i mörkrummet och framkallat bilder! bland annat denna på MR SPängs. Mera kommer imrg... godnatt!
Mini Presentation av fågel porträttet . På torsdag har vi den stora redovisningen av hela självporträtts projektet!
En av uppgifterna i vårt självporträtts projekt; vem eller vad är jag / vill jag vara och hur kan jag förverkliga/gestalta det i ett foto? Svaret var lätt; Fri, självständig och obereonde som en fågel!
Frihet är för mig det viktigaste av allting i världen. Alla människor förtjänar att kunna välja, bestämma och agera precis som de vill så länge det inte skadar andra människor. Dock är det bara en väldigt liten del av det mänskliga släktet som faktiskt har tillgång till sin egen frihet. Visst finns den där någonstans hos oss alla, men kan vara svår att lyssna till eller att utöva rent fysiskt. De flesta sitter fast i klorna på politiker, media och reklam som hjärntvättar oss med det ena och det andra för att i sin tur kunna vidhålla makten över sina egna liv. Vi föds - vi lever - och vi dör. När jag blir gammal vill jag inte känna att jag inte har levt mitt liv fullt ut. Jag vill aldrig känna ånger över något som jag aldrig gjorde för att jag tänkte för mycket på vad andra människor skulle tänka om mig. Vi är alla ensamma själar som bara har oss själva i slutändan, och det är bara för vår egen skull vi skapar, skriver och lever varje dag. Kan dessa ting i sin tur påverka andra på positiva sätt, är det ju fantastiskt.
Frihet för mig är ett dagligt behov av att alltid ha möjligheten till att kunna göra precis vad jag vill, när jag vill. Att vara impulsiv, gå på känsla. Att frigöra sig från bekymmer och problem som vi skapar i våra hjärnor. Att hänge sig åt sig själv. Är man fri mår man bra och mår man bra kan man i sin tur få människor i sin omgivning att må bra.
När jag målar, bygger och grejjar vill jag helst ha så lite kläder på mig som möjligt för att kunna känna mig så fri som möjligt i mitt skapande. För mig är nakenhet det naturligaste, vackraste och mest sårbara som finns. Kläder är till för att hålla oss varma, för att tjänas pengar på och för att bilda klyftor och olika identiteter i samhället. Där under har vi alla bara vår egna unika touch av samspel.
Jag har lärt mig att inte längta efter saker. Se fram emot, men inte längta. Agera nu , och inte sen. Att befinna mig i nuet istället för en framtid som inte existerar, och att njuta av det. Jag har lärt mig det, till stor del, och njuter gör jag varje dag.
Men ibland kan jag inte låta bli. När skuggorna tonas ut av den frånvarande solen och slukas utav nattens mörker. När den ovana tystnaden trycker och det enda som håller uppe kroppen från att falla är en jävligt oskön nittio säng i ett alldeles för trångt rum med plastmatta. Då längtar jag.
Längtar efter det som inte går att sätta ord på. Det som inte går att likna med någonting annat utan möjligen, ett framtida hem. Mitt hem. mig själv. Jag längtar efter mig och min fristad.
Jag står på tå under vatten. Sträcker mig mot ytan men blottar bara toppen av huvudet för solens strålar medan andetagen bubblar och lungorna fylls av vätska. Ljuset ovanför, det lyser klart och värmer min panna. Luften där är frisk mot min hud, blir ett med den. andas den. Jag skriker men inget ljud hörs i världen ovanför, rör mig, men friktionen tar emot. Jag är omgiven och instängd i vattnets våld och cellerna får ingen luft. Alla celler vill andas. Hela min kropp vill andas. Jag måste upp. sväva. Längtan efter luftens kyssar mot varenda micromillimeter av min nakna hud är så stark att jag inte vet vart jag ska ta vägen. En längtan som driver en till vansinne. under ytan.
Men solen är fortfarande varm och lyser klart. Solen är mitt hopp och grunden till allt liv.
papper, pennor och penslar räcker inte
Frihet är att kasta färg på väggarna, utan att någon någonsin kommer tvinga mig att städa eller tvätta bort det.
Att anpassa och begränsa sig är inte att vara fri.
