☮

jätte kluven och irriterad .grinfärdig å ynklig. jävligt löjligt alltså. måste SOVA nu.

Idag måste jag:

-Lämna in min laddare till datan och kräva en ny.
-Ringa CSN ...
-bestämma mig om jag vill åka med till Skottland i morgon.
-Gå på bio.

---

Vad stressigt det blev genast, den här hemvisiten... är lite kluven där om jag ska följa med hela släkten till Skottland i morgon.. Det hade ju varit himla roligt, men samtidigt vill jag ju hinna träffa alla godingar här hemma också. Hmmm... Men åker jag till Skottland så har jag ändå tre dagar på mig sen att hänga med Mikkis å träffa de andra männskerna innan jag flyger iväg igen. fair deal.. Fan vi får se

ser på "the hangover part 2" som är filmad från en bioduk där kissenödiga människor reser sig och stör denna vingliga fimning. så förutom filmkvaliteten och den lite för hysteriska jargongen, så är den väl helt ok än så länge..

lite dåligt med bilder här på sistone ja.. Men det kommer kommer kommer om ni bryr er om det? nu ska ja sööva så jag orkar med morgondagens bravader. Ojojoj ojojoj, återkommer senare under helgen mitt herrskap. au revoir

Jag må ha flugit många gånger i mitt liv, men aldrig förr har jag verkligen tagit mig tid att titta ut. undra och fundera. När jag tänkte efter, så var det något av det vackraste jag har sett. Det var en molnig eftermiddag över Sverige och vi flög precis emellan molntäcket och solen. Strålarna träffade mig i ögonen och det vita vackra landskapet  bländade mig. Vitt, som alpernas puderklädda toppar - Vitt, som brudens skrud en sommardag, mot klarblå himmel. Jag befann mig för en stund någon helt annan stans... Känslan av att vara fri, mitt i ingenstans. Omgiven av ett fluffigt vitt bomullsfält där tiden står stilla. Impulser av att springa, leka , vara barn igen, eller pånyttfödd i himelen.
Att vilja hoppa. krossa rutan, sväva.

Sakta dalar planet, i några minuter sjunker vi genom tjock, vit dimma. Mitt paradis är borta. Under mig skymtar fält och gröna skogar. Det är Sverige jag ser, det är tydligt. Sjöar, vägar och utspridda små stugor blir allt tydligare. Tätorterna i Sverige är som Spaniens landsbyggd ungefär, Glesbefolkat och ödsligt. .

Sett från ett annat perspektiv så är världen och allt den innehåller så ynklig och betydelselös trots allt. (Dock så faschinerande). Jag kan inte låta bli att få samvetet frustrerat över oss människor och mig själv, och över allt onödigt vi bryr oss om. När allt kommer omkring, så är ju det enda som egentligen betyder något, oss själva och varandra.

Det är en konstig känsla, att stå nere på jorden lite senare bredvid ett enormt flygplan, Och förstå att man faktiskt varit där ute i ingenstans.. Allt är så annourlunda som sagt. Beroende på vilket perspektiv du ser på saker och ting ifrån.  Vart tar det slut egentligen? Tar det någonsin slut? När börjar "det svarta" och vart går gränsen för rymden? Det är så mycket jag inte förstår, och jag undrar, när ska jag få svar?

Haloojsan, de va längesen.. känner mig lite ensam här i min tomma lägenhet, så ni får duga som sällskap om det är okej. (halv-okej för mig). Ja, shopping var det ju. Hade tänkt köpa några presenter å sådär, men det är ju för faaan det svåraste man kan göra alltså.  hittade verkligen ingenting som kunde passa till mina present mottagare. Eller jo, en grej hittade jag, men den var för dyr. typiskt va...

Okey, there IS actually a word for "sweets" in spanish.... chuches is the name .. Thanks clara .. hiihihihih..

ååååååhhhhh vad tråkigt det är att vara ensam... Jag tänkte ligga på taket idag som sagt, men det klart att det skulle bli molningt då... har till å med regnat lite.. fan.

Jag verkar ha någon slags medfödd otur när det gäller datorer och andra tekniska saker.. Laddaren till min relativt nya mac har slutat att fungera. bara så! poff! Så jag har tattat på dannes sladd nu det sista...MEeeen eftersom han drar hem till Sverige nu om någon timme, och jag i morgon, så kommer jag få vara tvungen att göra ett "batteri-användnings-schema".

ojojojojj ALLTSÅ GUD FINNS!!!!!!!!!!!!!!!!!!

I morgon är en helig dag. tills dess lever vi på bigaråer och vatten. cheeers!

Skjut mig.

AÅÅUUUWWWWW NI ÄR VÄL FÖR GOA MINA HJÄRTAN! tihihihi

Tjeeeena kompisar.

Tack för svaret, Mr or mrs T. -

när man ligger ner, på golvet eller i sängen, och bokstavligen känner att man sjunker ner i underlaget, att man sugs upp ur jorden, att skinnet rinner av en.... huvudet är nollställt, tankeverksamheten är så låg att om man hade kopplats in i en respirator (?) så hade "kurvan" sett ut såhär ---------------------- pip pip pip ----------------------

hej! Nu har jag äntligen bokat alla flygresor fram och tillbaka å hit å dit... fyra stycken blev det till och med.

ibland suger saker.
saker sasom jobb, vadret, och liknande.
idag ar en sadan dag.
allt suger. och jag vill bara sitta pa tunnelbanan
hem till mitt tak nu.
hej

nu har jag en smoothie i min hand. den gick till och med uppför trappan själv. de tre aporna ska snart iväg på skate äventyr , så jag hoppas att Jenni Kaisaliisa Mäkilä snart kommer hit och lagar sushi med mig. FÖR man kan ju passa på att ÄTA lite till tänkte jag .... när man ändå är på G liksom. JENNI ? komsi komsi komsi

ouufff det är så HETT på taket... och jag kan inte hitta solkrämen. jag kommer bränna mig och brinna upp som en skumtomte i en eldsvåda. inte så käckt huh...

Två gånger denna veckan så har det stått en snubbe med rånarluva på taket på huset bredvid och spanat runt..Varje gång vi ser honom så verkar han bli rädd och springer därifrån ... skit läskigt.. Daniel tror att han ska sno grannens antenn, för sist gång så glömde han någon slags tång eller något som ligger kvar där uppe. Jag och amanda nojjar upp oss såklart, och föreställde oss att han skulle ta fram en pistol och utlösa värsta skottlossningen. så var inte fallet. lyckligtvis. Det finns inte en chans att han kommer upp på vår terass utan en stege, men tänk OM OM OM han gör det? slår in glasdörren och skjuter skallen av oss när vi sover och rånar alla våra saker?! IFALL detta händer, så ville jag bara ha berättat det. Så ni vet hur det gick till på ett ungefär. 

---

God morgon befolkningen. idag vaknade jag av den stora gula solens strålar som letade sig in genom sovrumsfönstret. våldta mig, solskenet, bad jag om. men han hörde inte, för i nästa sekund var de borta.

HALLÅ!????!!!

guddd'ay mi friends...

Medicin är en bra grej.

Jag läste en bok en gång om en mamma som mördade sitt barn. Hon sköt sin knappt ett år gamla son, och sedan sig själv. Hon var ju sjuk såklart, och boken var vinklad på det sätt att man fick hennes medlidande i varje situation. Det var en sann berättelse och det bör även nämnas att hon överlevde detta trauma. Jag tänker på henne ibland. och det gör ont i mig. Jag kan undra, ville hon befria sitt enda barn från sin mamma och denna hemska värld, eller var det så att hon själv ville fly ifrån alltsammans?